Att söka harmoni och balans är vanligt i dagens västerländska samhälle. Ord som välgång lycka och välmående tenderar att flyta samman på olika sätt, när man pratar vardagligt om dem. Flertalet skulle kanske hävda att nyckeln ligger i att jobba hårt, hårdare hårdast. Ju mer du jobbar och ju mer idog och kanske även tålmodig du är, desto snabbare kommer du att få tryggad ekonomi och därmed även ett behagligt liv.
Om detta stämmer: att din lycka ökar proportionerligt med den arbetskraft som ligger bakom: hur vet man då när man uppnått den där lyckan? Hur vet man och hur kan man egentligen avgöra när man absolut maximerat sin arbetsinsats? För när man gjort det, så borde man ju rimligtvis även har den där lyckan man så länga strävat efter? Men å andra sidan: om man måste ställa sig den frågan: ”Är jag lycklig nu?” så verkar det ju i sig självt innebära en osäkerhet, dvs att du inte alls är särskilt spritt språngande lycklig: om du ens måste ställa dig frågan!
Njut i vardagen
Som tur är finns det alternativ till att bekänna sig till det ovan nämnda ekorrhjulet – jobba så hårt du kan – fastän det kan innebära att du missar lycko-avfarten av bara farten. Ett sådant alternativ går ut på att vända fokus bort från det yttre emellanåt: och istället blicka inåt. Att ta hand om sig själv gör att du lär känna sig själv bättre, och då också bättre kan ta hand om det du känner och så som du tenderar att fungera och reagera. När lyckan kommer: de där små extra fina stunderna – så kommer du att känna dem så oerhört mycket tydligare om du lagt ner lite tid på att blicka inåt och lära känna dig själv.
Sanningen är tyvärr den att man inte alltid kan förutsäga och bestämma när det bäst passar sig att bli så där super – eller bara lite extra – lycklig. Lyckan kommer lite när det passar den själv bäst. Inte alltid när det passar dig bäst.